Två trötta

Så här såg det ut hemma hos oss häromkvällen - trötta efter dagens slit!

Axel sover mycket om dagarna och ännu mer på kvällarna. Men de stunder han är vaken blir han mer och mer aktiv. Favoritaktiviteten denna vecka har varit att ligga i soffan eller på sängen och titta på våra stora rislampor som hänger i taket och försöka få tag på lamporna med armarna. Nog för att han har vuxit, men hans armar är inte riktigt tre meter långa! När han är vaken och på bra humör gör han små "prat"ljud med munnen och då kan man riktigt se hur han försöker forma läpparna. Snart kommer det nog att jollras för fullt här.

På begäran - Axel och aporna

Djungeltema och djurmönstrat är säsongens måste i pyjamasväg tipsar Axel. Pyjamasar är för Axel vad skor är för Carrie Bradshaw - man kan aldrig ha för många!

En rundtur i mitt lilla chateau

Här på filten från Fia och Petter ligger jag och tränar nacken genom att lyfta huvudet. Eller så tittar jag på nallen från farbror Tomas - bättre underhållning än dumburken som mamma och pappa kollar på medan jag softar här på golvet.

Nu är jag så stor att jag får bada med Pappa i stora badkaret. Min mage är så stinn av mjölk och jag så avslappnad att jag flyter som en kork. Nåde den som muckar med mig i badet!

Skötbordet. Här spenderar jag mycket tid och nu har jag börjat bli intresserad av mobilen och försöker få fatt på de där rackarns djuren som dinglar över mig.

Dagen efter

Igår var vi på 30-årsfest och nattsuddade. Axel sov gott i sin vagn och i babybjörnselen hos Pappa trots både hög musik och mingel - skönt tyckte vi och roade oss sent in på natten. Idag har vi haft sovmorgon och besök av Fia och Petter.

Och så de senaste måtten...I fredags på BVC mätte Axel 58 cm och vägde 4,3 kilo. Nästan en decimeter och ett kilo har han vuxit på en månad...inte undra på att vi tycker oss kunna se honom växa.

Axel på prao

Idag har Axel varit på utflykt till mammas jobb i Linköping. Axel verkade lagom imponerad både av Linköping och av universitetet utan sov mest hela eftermiddagen. Det där med jobb verkar inte vara hans grej riktigt - bättre då att sova och att äta och äta och äta lite till!

I badet

Sen vi sågs sist...

...har Axel vuxit och haft barnvakt för första gången.

I torsdags var det dags för besök på BVC igen. Fast det var knappt att vi hann dit eftersom vi tog en förmiddagslur i soffan och nästan försov oss. På vägen ut kissade Axel dessutom ner sig själv, halva badrummet och en yrvaken mamma (hur stor blåsa kan en liten bebis ha?). Till slut kom vi i alla fall iväg och sen förra veckan har han vuxit 2 cm och lagt på sig 250 gram så nu är han 56 cm och väger nästan 4 kg. Vad fort det går!

Idag fyller Axel fyra veckor. Han har haft besök av bestemor, farfar och farbror Linus och har fått presenter, gos och massa uppmärksamhet. Bestemor och Farfar tog med Axel på långpromenad så att jag (Sofia) hann gå en sväng på stan och Jonas en sväng till studion. Skönt med barnvakt en stund men efter två och en halv timme började jag längta efter honom...den första i en lång rad separationer eller hur är det nu psykoanalytikerna säger:) Vågar inte tänka på hur det ska kännas när han ska flytta hemifrån!

Strike a pose

Det finns spår av likheter mellan far och son! Idag har vi varit på sjukhuset och testat Axels hörsel. På kallelsen stod det att barnet helst ska sova under undersökningen. Pyttsan sa Axel och vaknade precis när vi rullade in på Hörcentralen. "Du kan prova att amma så håller han sig lugn och stilla" sa hörseltestaren. Problemet var bara att Axel smaskade så högt att det störde testet. Till slut när Axel hamnat i mjölk-koma och var lugn gick det att genomföra testet och han hör på bägge öronen! Goda nyheter för pappa som hoppas på en liten hjälpreda i studion.

En trött bebis

Vad lite vi hinner göra om dagarna! Idag vaknade Axel tidigt och gosade med Pappa en timme innan det var dags för Pappa att åka till jobbet. Efter frukost tittade jag och Axel på ett avsnitt av Brideshead Revisited och sov en timme i soffan. Resten av förmiddagen försvann i en ont i magen-dimma då Axel skrek och skrek hur jag än försökte trösta honom. Vad skulle jag inte göra för att han ska slippa ha ont? Någonstans i dimman hann jag duscha snabbt och äta lite gröt med en hand. Trots vilda protester under påklädning kom vi till slut ut på en promenad i det soliga höstvädret. Axel somnade så fort vagnen börjar rulla och sov sött genom hela promenaden runt Åbackarna och genom en fika med Eva. Väl hemma igen vaknar Axel till liv igen och äter till och från i två timmar - inte undra på att han växer så det knakar!

Tiden går så fort. Vi märker att Lilleman utvecklas små små steg i taget. Han har blivit bättre på att fokusera blicken och tycker om att ligga och titta på färgglada eller kontrastrika saker. Favoriten är larven på bilden. Axel stirrar och ser ut som att han leker arga leken med larven. Han har börjat le också, dock så korta stunder att vi inte hinner fånga dem på kort. Antagligen är det bara någon reflex eller som Jonas farmor Rudi sa "ont i magenleende" men fint är det i alla fall. En annan sak som Axel kopplat, kanske ren betingning, är att han får mat efter att han fått sina magdroppar. Trots att han inte gillar dropparna blir han helt lugn när han får dem. Inte konstigt att en liten bebis blir trött och sover nästan jämt när det är så mycket nytt att lära sig!

Det bor ett busfrö i lilleman

Än så länge finns det nog inte så mycket tanke bakom lillens handlingar - även om han vill så är det inte lätt att styra händer och fötter. Men bus verkar det bli i alla fall. Häromkvällen när Jonas badade Axel i handfatet (perfekt minibadkar!) for en liten liten hand upp ur badet och tog ett stadigt grepp om pappas tandborste som stod i en mugg på handfatet och drog snabbt som attan ner tandborsten i det oljiga badvattnet. En slump eller en hämnd för att vi inte är snabba nog vid på- och avklädning?

Saturday night

Jonas har kommit på vem Axel är lik röstmässigt. I stunder av total desperation och hunger får han en hes röst och gör ett läte som låter mycket likt sångaren i BeeGees i refrängen till Stayin Alive...Eh eh eh eh staying aliiiiiive!

Idag har vi tagit det lugnt och öppnat paket från Göran och Elisabeth. En hel stass direktimporterad från Paris...merci de tout coeur! säger Axel som har finslipat franskan efter att Horace tillkännagivit årets nobelpristagare i litteratur.

Yes, jag hann först till mjölken!

Stackars Axel har haft ont i magen och svårt att rapa de senaste dagarna. Idag efter besöket på BVC har han fått pröva med droppar som ska intas före måltid...så här glad blev Axel när han kunde äta utan magont.

Working 9 to 5

Idag har Axel haft en upptagen dag. I förmiddags var vi på BVC och allt ätande har gett resultat, Axel har vuxit 5 cm sen han föddes och lagt på sig 250 gram.

På eftermiddagen var vi på familjerätten. Eftersom vi lever i synd som ogifta fick vi intyga faderskap och ansöka om gemensam vårdnad. Skönt att få det ordnat.

Axel modebloggar

Rött är det nya svarta! Så här nöjd är jag i mina snygga brallor som jag har fått från Christina.

Man kan inte leva på bröstmjölk allena

Jonas och Axel relaxar till ett stycke klassisk musik.

Andra veckan hemma

Andra veckan hemma handlade mycket om mat. Axel blir hungrigare och hungrigare och skulle helst äta hela dagarna (man kan ju sova och bajsa medan man ligger vid mammas bröst - multitasking liksom!). Sofia hade mjölkstockning och feberfrossa nästan hela veckan men som tur var finns det amningshjälp att få på Vrinnevi så med hjälp av en pump så släppte stockningen. För att inte gå miste om några dyrbara droppar får Axel också mjölk med flaska. Toppen - nu kan pappa också mata säger Axel.

På lördagen kom moster Anna och Micke förbi med blommor och presenter. Axel lyckades nog charma dem båda.

Första veckan hemma

Första veckan hemma hände mycket nytt. Första turen i barnvagnen, första badet och på lördagen fick Axel finbesök från Stockholm och Hallstahammar.

Hanna, Thomas, Hjalmar, Erik och Eva kom förbi så nästan hela gamla studentkorridoren Pelikanen var samlad. Från Hallsta kom farmor eller bestemor och farfar och farbror Linus och Farbror Tomas och Anna tittade också förbi. Vilket en veckas-kalas med tårta och lots of presenter och pussar. Axel verkar nöjd med all uppmärksamhet.

Axel flyttar in

På måndagen den 22/9, efter två nätter på BB fick vi åka hem. Axel stortrivdes i sin bilstol och verkade nöjd med sitt nya hem.

Lite bilder från förlossningen och BB

Så fort det gick...från böna till en liten pojke

Det känns inte så länge sedan vi fick reda på att jag var gravid och Axel bara var en liten böna i magen. Vi testade positivt på farbror Tomas födelsedag 19/1 men lyckades hålla det hemligt ett bra tag till. Mot slutet var det ingen liten böna i magen längre och när jag gick på föräldraledighet den 15/9 hoppades jag verkligen att bebisen skulle vilja komma ut innan snarare än efter det beräknade datumet 27/9. Och som en lydig liten bebis så gjorde han precis det!

På fredagen den 19/9 var jag hemma och tog det lugnt och var glad åt att ha fått sova hela tio timmar under natten. Vid lunchtid ser jag en liten blödning och ringer till förlossningen som säger att det betyder att förlossningen kan starta idag eller om en vecka. Jag ringer till Jonas och berättar skärrad att nu är det nog något på gång. Jonas ställer in sin undervisning och sätter sig på tåget från Västerås för att komma hem. Precis lagom till kvällsmaten känner jag en forsflod i byxorna och ropar till Jonas "antingen kissar jag på mig eller så går vattnet". Vi ringer förlossningen och får komma in för en kontroll så vid 20.30 åker vi in. På förlossningen konstaterar de att vattnet har gått men att inget värkarbete har startat än så vi får en tid nästa morgon 8.30.

Väl hemma, vid 22-tiden börjar värkarna att komma. Vi går och lägger oss men jag somnar inte utan får mer och mer ont. Efter att ha stått länge i duschen för att lindra värkarna konstaterar vi vid 3.30 att nu måste vi nog åka in om jag ska kunna ta mig ner för trapporna och in i en taxi. Den här gången konstaterar barnmorskan att jag är 4 cm öppen och vi får stanna kvar - vad skönt, nu är det på gång på riktigt!

Under natten jobbar värkarna på och med hjälp av dusch och lustgas går det sakta framåt. Vissa stunder känns det helt ok - jag skämtar t o m med barnmorskan och vill berätta om när jag och Jonas träffades - och andra stunder vill jag lägga mig ner och dö och tänker tyst "det blir bara ett barn" och "aldrig mer!". På förmiddagarna sätter krystvärkarna igång, dock är de svaga. Jag vill ta i och få ut barnet men värkarna vill inte riktigt pusha på trots värkstimulerande dropp. Det känns som en lättnad när barnmorskan och läkaren bestämmer sig för att hjälpa till med sugklocka. I tio minuter och med fyra drag hjälper läkaren till att dra fram huvudet med sugklocka och 13.12 kom lille Axel ut. Lever bebisen? är min första fråga eftersom han ser så lila ut. Och det gör han - han får komma upp på min mage och sen ligger han där och skriker upprört en lång stund tills han somnar och vi får in ett välbehövligt fika. Han är så klart det sötaste vi har sett - vilken grej!

Bloggpremiär - Here we go!

Känner mig lite som Bambi på hal is när det gäller att blogga. Jag och datorer är inte alltid bästa vänner, men vad lär man sig inte för sin förstfödde? :) Det här verkar ju funka t o m med en kinkig Axel på ena armen. Tanken är att skriva lite om vad vi gör och lägga in lite foton på Axel så att ni som vill kan följa honom i vardagen.